Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I München hade vi drömt oss lyckliga i
gamla Pinakotekets salar och sörjt öfver
Münchens förfall från ett smutsigt paradis af
gudomliga konstnärskafén och bierhålor till ett Chicago
af tomma glasfönster och granna salar med
marmorbord och boiserade väggar. Sådana ha de
blifvit: Augustiner, Pschorr, Spaten, alla dessa
stämningsmättade nästen, där en Lenbach, en
Böcklin, en Drachmann, Kronberg, Eilif
Petersen sutto bänkade vid rökgrå väggar kring
sönderskurna träbord och lefde sina fargdrömmar
— och bredvid seideln ett papper med korf och
skinka, som man nyss inköpt på charkuteriet.
— Det glada konst-Miinchen är borta, sade
vemodigt en ung herre med polkahår och
slängkappa, som vi stötte på utanför Akademipalatset,
väldigt i sin ödslighet, aldrig sågo vi en
människa i dess närhet.
I en frostblå morgons fullkomliga klarhet
hade Brenners isfält, helt afslöjade, skrämmande
nära lyst ned på oss — — Så hade vi glidit
utför mot dalarnas ljumhet.
Och plötsligt, för första gången, insupit denna
utpräglade doft af Italien, en doft på en gång
kväljande och eggande, hvilken man mins som
man minnes en händelse, och sett första
gåsraden af cypresser tåga upp för Lombardiets
vinkullar.
I glöd af eftermiddagssol. Hvad det med
ens kom för en säkerhet och förnämhet i linjer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
