Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Då får die gnädige Herrschaften gå till
fots från Viscensa. Alla gondolierer strejka.
Det är likadant i hela Italien. I Mailand finns
intet hotell öppet, i morse slog militären ihjäl
elfva (!), och nu börjar det här, folket har släckt
hvarenda gatlykta och i husen far inte finnas
ljus. Hör bara.
Verkligen höll sorlet därute på att växa sig
oroväckande starkt, tunga järnportar slogos
ideligen igen, det dånade från den trånga gatan hit
upp mellan de höga husen som i en fästning.
Och så kom det: krasch, krasch. Skrik och
lef-verne. Krasch, krasch. Kyparen tog trapporna
ned i tre skutt och vi glänte på en balkongdörr.
Allt var mörkt på de tre tvåmeterbreda
gatorna, som lupo samman i vår gränd och svängde
af inåt via Nuova. Nerunder dansade
härbärgets fönsterrutor omkring och klingade mot
gatstenen, en hop folk dundrade i raseri på den
bommade porten, skrek och hvisslade:
värdshuset måste genast stängas, värden vore en
förrädare mot folkets sak.
Då hördes åter ljudvågen, närmare nu,
kraftigare, in öfver vårt kvarter svallade sång,
brusande som ett upprört storhaf, en egendomligt
enformig melodi, som i midten steg till
tenorernas ljusaste rymd, steg med en glöd, en
fanatisk kläm som hos negrerna. Och dock ägde
denna sång, buren af högre röstlägen än afrika-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
