Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där patriciernas marmorbilder glänste kallt ur
portikernas skymme, och allt låg och drömde
kilade barnen som råttor in och ut, upp och ned
mellan gudomliga ruiner, de sutto i rader och
gungade behagfullt på kedjorna till Dantes stod,
de kantade Loggians marmortrappor vid
Cornelius Nepos’ och Catullus’ fötter, de klättrade upp
för kanterna på tusenåriga brunnar och lekte
hemmastadt i mäktiga tyranners gårdar.
Veronas folk ägde sin stad.
Och jag gick under hvalfbågarna mellan
torgen, där folket rörde sig som i en
forntids-saga under de mörka palatsen och kvinnofigurer
skymtade på balkongerna, det var som om jag
återfått rätt att i min tanke bygga om den till
den nya härskarstad, där Romeer och Julior
hviskade i halfmörka kvällar och Dante,
flyktingen, lefde himmelslifvet. Ty jag erfor liksom
en bindande sträng mellan detta gamla och
dagen i dag var. Skilt från sitt folks lif var det
sköna ej, innerst behöfde detta folk skönheten,
lefde af den, som det lefde af solen: värnet mot
att förgås.
Kungligt sorglöst tog det bådadera, sorglöst
som det till sist tog själfva — armodet.
Ty hvad hade det vunnit med sitt stora
upp-rorsnummer? Icke en centesimo! Ångrande
syndare fingo nätt och jämt återgå till arbetet på
samma vilkor som förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
