Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liebe Gott och jag kände kallelsen och nu —
lians skalliga hjässa sken, hans feta ansikte sken,
han sträckte ut armarna, tonen en liten smula
ansträngd i sin glädtighet — nu, är jag inte
lycklig? Är jag inte fri som fåglarna i luften?
Inga bekymmer, ingen omtanke, när jag hör
bråket rundt om, sträjk och uppror och det där,
ja då är det som vore allt så långt, långt borta,
i en annan värld.
Det sprang för mig en syn. En nunna
sitter vid mitt sjukläger. Jag har talat för henne
länge och vältaligt om amerikanska lifvets bittra
allvar, om nöd och brottningar och kamp, och
hon lyssnar uppmärksamt, röda fläckar slå upp
på hennes bleka kinder och ögonen lysa som i
feber. Så knäpper hon händerna och brister ut:
— Ja, vet jag icke det, huru lyckliga vi
äro, hvar dag tills den kära Guden hämtar mig
har jag min goda föda, min goda säng, om jag
blir sjuk vård af vänliga händer — som liljorna
på marken, så utan omsorg. Jag stirrar på
henne. — Hvad tänker ni på, när ni sitter i
spårvagnen och ser lifvet larma, när ni går i
den bullrande staden? Och svaret kommer snabbt:
Jag är döf, blind, stum, jag ser upp i den goda
Gudens himmel och tänker fast på någon skön
handling af helgonen.
Ord för ord hörde jag det. Jag vet inte
hvad munken läste i mitt ansikte, men han
af-bröt litet butter och gick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
