Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En fördel, troligen oberäknad, som min
kammare äger är att jag kan se rätt in i
klosterträdgården. Där går en pater i halmhatt och
vallar i kållanden, medan tre urmagra bönder
ifrigt gräfva upp jorden kring vinstockarna.
Manuela står nere på balkongen och
spanar efter kunder.
— Hör, säger jag plötsligt ned till henne:
förstår ni hur de »inspärrade» härda ut i
klostren ?
Manuela är lidelsefull katolik, äfven detta
kan hon dölja, om mycket står på spel, men
alltid blänka ögonen större.
— För världsbarnet ginge det inte, svarar
hon öfverlägset — systrarna ha inga önskningar
mer. Men naturligtvis bli de inte gamla, sällan
öfver 50 år.
Jag är idel intresse, hon kan inte stå emot.
— Sista året som noviser tränas de, få göra
allting tvärtemot hvad de vilja — gå de helst
till sjuka, hållas de hemma, ha de lust för
köket, fa de syssla inne, sätta de riktigt värde på
en sak, tas den genast ifrån dem.
Manuelas näsborrar vidgas, hon vädrar denna
luft af järnhård beslutsamhet och rätar på sin
lilla person, som då hon berättade om den
sicilianska flickan: bort skall den, hvar smula af
vilja, tills den är riktigt, riktigt krossad.
— Hvad lära er systrarna, de som ingen
beröring ha med världen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
