Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de stöttes längst ned i hålorna, dit vattnet
svallade in, svart och klagande hemlighetsfullt.
Härnere kallnade deras farg, och formerna krympte
vresiga, i skygg oreda kröpo buskarna undan
längre och längre mot de hvälfda portarna, som
bära in till underjordens schakt. Här bor
dvärgarnas släkte.
Men på vår andra sida klefvo urbergens
jättar med allt väldigare steg nedåt, tills de
häfde sig öfver den hvita vägen, där vi färdades.
Som om de velat krossa de små jordmaskarna
och trampa vidare, klofvan utför, ända till
dvärgfolkets port. Men hafvets klyftor veko gäckande
undan, gömde sig åter under sköna sluttningar
med gula blomklungor och spädvuxen oliv. Då
svängde jättarna trotsigt bakut, jag stirrade långt
inåt fjälls på skräckfulla vidunder, höfdingar med
krona och lyftadt svärd i naturliga borgar af
urvärldens mått.
Men nu blef vägen till ett brohvalf,
hvar-under det leende hafvet böljade in under detta
sjungande sorl, som hela tiden likt en kör af
tusen sireners tungor fyllt mitt öra. Och solen
stod i rödblixtrande middagsglans på den
smält-hvita himmelen, vinberg och klyftor lågade, och
därute stänktes indigohafvet tätt, tätt af
silfver-droppar, som svarta fastet i vinternatten sås af
stjärnor.
Ett ljus utan like, ljusare än Lapplands
midsommardag — all världens härlighet. Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
