Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djärf, något trivial kälkborgare, som utan vidare
inre svårigheter utbytt munkståndet mot äkta
ståndet, belåten att vara banden kvitt och föda
barn till världen. Icke heller hade jag menat,
att den mannen egentligen utfört något så
vidunderligt.
Nu växte han, blef till en jättegestalt —
hur hade han vågat, denne oansenliga munk!
Skönhetens och myndighetens och lidelsens hela
tyngande makt, heliga dyrbarheter, undergörande
afgudar, giftiga ord och isande blickar — allt
hade han orädd trampat på. Och guldet
bleknade och vaxljusen slocknade, den lilla mannen
fyllde för mig hela rummet och från boken i
hans hand stodo som skarpa klingor i brand
mördande ord, som återflammade från templets
väggar:
Allt hvad I gören den minsta af mina
bröder, det gören I ock mig ...
(Därför)
Sälj allt det du hafver och gif de fattiga
och kom sedan och följ mig.
(Ty)
Mitt rike är icke af denna världen.
(Och sålunda:)
Tillbedjen icke på det rummet eller på det
— utan i anda och sanning.
Så kommo de till mig, länkade osökt
samman till ett förunderligt klart helt. Och jag
reste mig, min själ var lätt och fri, jag blickade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
