- Project Runeberg -  Trollmark och andra berättelser /
7

(1907) [MARC] [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag menar, en får bättre styr på dig, mor, inne i den
där skutan, sade han. — Försök med det, far, men
akta dig, så du inte seglar i kvav, bröt hon av vigt.
Men han fortsatte oberörd, låtsade som om han hade
det svårt, han stackare. En längtade förstås efter att
rå om sin kvinna, och där nere på stranden var det
ett farande och ett rykande och ett rännande, där
delade en henne med ackurat för många, ja, sanningen
måste fram — sådan var hon, det leda trollet.

Vad de båda skrattade åt allt detta! Öppet som
ljusa dagen. Hela världen kunde väl förstå, att sådant
blott sades på renaste tokeri.

Men det såg det sannerligen icke ut till. De tunga,
stillsamma människorna, som småningom bildat en
krets kring kärran, stirrade på dem i styv högtidlighet,
utan att öppna sin mun eller röra en min. Ja, ju mer
skärborna svängde sig i toklustig öppenhjärtlighet som
i en dans, ju längre stöttes skogsborna tillbaka i frusen
karghet. Det var likt en spelman, som uppflugen på
ruffen i sitt anletes svett gnider fiolen utan att förmå
en enda gast att röra benen. Bestämt tog man
främlingarna för komedianter — eller för strykare,
trodde kanhända att de ämnade tigga! Det var det
lustigaste af allt.

Men till slut stego mannen och kvinnan upp. De
tröttnade på detta. De tyckte, att de kunde behålla
för sig själva sina roligheter och sin godsinthet. Folk
förstodo nog icke, att de sköto en kärra, därför att det
roade dem, folk trodde kanske, att de icke mäktade
skaffa sig en häst, om de ville. Det hade väl varit
minsta svårigheten. Och så begärde mannen att få
tala vid någon, som ägde en bit skog att sälja. Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ashtroll/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free