- Project Runeberg -  Trollmark och andra berättelser /
10

(1907) [MARC] [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade lust att ljuga. Någon yttrade till slut dröjande: —
Folk säger, att di gör det ont är, om en tar deras
mark, men inte vet jag. — »Di», vilka »di»?
retades mannen från skären. Han njöt av att se, hur
de rakt inte visste, vad de skulle göra med honom
och att höra hur ilsket den lilla rödspottan skrek:
Trollena, trollena, hör I. Ty detta var ju det löjligaste
i världen. Nej, hade de sagt sjöormen eller hafsens
leda fru, det hade varit något, dem hade han sett
med sina egna ögon, men ingen kunde väl bli rädd
för skutan där inne, otyg på landbacken redde man
sig för. — Det var alldeles riktigt det, myste den lille
gubben, jag säljer biten för en spottstyver, jag. —
Det tål att se, sade mannen från skären.

Och så följde han och hans hustru med upp i tysta
skogen, först på en bred väg med träd, träd, träd vart
en såg, för innerligt lustigt, sedan in på en smal,
trång stig, brun af barr, där träden stodo ännu tätare,
höga stammar, med icke så mycket som en kvist nedom
kronan. Och så kom man till ett bärg, på vilket
tallar och granar, utan att låta störa sig, fortsatte att
klättra ända till toppen. — Här, sade gubben —
präktigt skulle jag tro. — Jaså det är trollmarken, ropade
mannen och kvinnan på en gång. Och nu måste
de skratta, om de aldrig förr gjort det. Ty det var ju
den allra vanligaste skogsmark, till på köpet lätt att röja.

Också blev alltsammans uppgjort i en fart. Det
var folk som visste vad de ville, ehuru de kunde
skratta. Innan solen gått ned, voro mannen och
kvinnan ägare till trollenas mark. Och smågastarna skulle
allt få varsna, vem som vore skeppare på den
skutad, lell.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ashtroll/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free