Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
milen. Tänk om folket i bygden vetat, vad de hade
för sig! Människorna vore det besynnerligaste här,
aldrig blev en bekant med dem.
— Kom, sade mannen till sist. — Nu måste vi gå
in och börja vårt nya liv, vet du väl. De sågo litet
på varandra — och skrattade. Ja visst, det måste
de ju, icke voro de hitkomna för att leka. Och så
vände de skogen ryggen och gingo dröjande in i
stugan.
• *
*
Men det värsta var, att Pål och Olena icke riktigt
visste, hur de skulle begynna sitt nya liv.
De ville nog göra som alla andra gjorde här uppe.
Men händer och fötter och ögon och öron de drogo
alldeles som av sig själva åt annat håll. Beständigt
hittade Pål och Olena på sådant, som lockade dem
ut. De stängde icke gärna igen dörren och slogo
sig sällan ned inom stugans dörrar. Man måste dock
tänka på, hur nymodigt allt var, att ställa med kon
och kvista granruskor och att aldrig behöva räkna med
blåst och vind. Ingenting att undra på, om det blev
hit och dit, utan mycken ordning. Och så gick man
ju alltid och väntade på, vad som skulle komma
härnäst, ingenting visste man i förväg.
Först nu vintern. Den skulle ju bliva vit, allt här
inne i skogen vitt, bara vitt. Småningom började
också snön att falla. Så blev det hård skare, då Pål
kunde hyra häst och forsla ned det timmer han
huggit på hösten och köpa födan, och då Olena
lämnades ensam i stugan. Hon sprang ut och in i syss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 03:13:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ashtroll/0013.html
