Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när den bruntorra barren föll, när det åter blev höst
— ett visste man redan, som icke förändrades. Det
var folket. Människorna här uppe voro sig lika,
ac-kurat desamma som första dagen. Och lika rädda
för att nalkas stugan på trollenas mark.
Pytt troll — dem hade man sannerligen gått fri
från!
Och nu var hösten inne. Årsdagen efter det Pål
och Olena flyttat till skogs hade randats och svunnit.
Det var full höst.
Allt oftare kunde Olena stå i stugans dörr och
blicka stort in i snåren.
Det var som hade hon undrat på, att ett år nu
verkligen gått runt, ett helt år. Att någonting var
fullbordat, färdigt. Man behövde icke längre vara
oviss, ty hösten den hade sitt sätt, vintern sitt, våren
var så och sommaren så. Ja, först nu vore det för
Pål och henne att riktigt slå sig ned och taga i
besittning marken och stugan och sin egen härd.
Olena såg ut att tänka ungefär så, där hon hela
timmar stod som frånvarande med en inåtvänd blick,
vilken icke liknade den glada Olena. Ibland, när
hon fäste den mer klarvaket på skogen, kunde i
ögonen glimta något vasst ringaktande, som sade så
mycket som så: Du dumma skog, vad är du till
sist annat än ettdera av de två: vitt eller grönt? Utom
detta vita och detta gröna är du ju rakt ingenting
annat än träd!
Men vad hade hon då egentligen väntat sig?
Å, nog hade hon väl trott, att skogen vore
någonting annat än en skog — någonting, som skulle göra
Pål och henne gladare vid livet. Ja, nog hade hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
