- Project Runeberg -  Trollmark och andra berättelser /
18

(1907) [MARC] [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vi väl se hän? undrade Olena. Skogen är blind och
stum, den är stendöd. I detsamma spratt Pål till och
blickade oroligt mot fönstret, där mörkret bröt in som
en svart flamma. — Hysch, viskade han, vad var det?

— En uggla, sade Olena likgiltigt, den skriker ju
var kväll. Pål steg upp och hängde en schal för
rutorna. Icke behövde väl hela skogen stå där och
gapa på dem. Därefter blev han stående obeslutsam
men började så att knäppa med fingrarna och göra
sig lustig. — Nu vill jag gå ut och ge kon mat,
skämtade han, det vill bestämt inte du, du vill se till,
om det finns ägg under stora granen. Åt detta
skrattade de båda men hörde upp helt tvärt liksom
besvärade. Det hände ju så sällan. Vad skulle man
egentligen skratta åt i skogen? Men Pål visste, att han
haft en bestämd avsikt, då han slagit till med skämt.
Han önskade nämligen locka Olena med sig
utomhus, emedan han icke tyckte om att gå ensam.
Han fruktade —

Tidigt följande morgon, när Olena trädde ut ur
stugan, blev hon förvånad öfver det starka ljus, som
slog henne till mötes. Det kom från den bara fläck,
som uppstått, där några träd nyss fällts. Aldrig hade
hon fäst sig vid, hur ljust och fritt där blivit. Det
var väl i dag en ovanligt skarp dager. Skogen bortom
stod ju svart, kolsvart. Hon drog ett djupt
andedrag och ropade till mannen, som sysslade långt inne
i dunklet. — Ropa inte, kom svaret, det skräller som
en mistlur, jag hör ändå. Pål närmade sig med
yxan på axeln, och då Olena förtretad påstod, att
hon talat alldeles som vanligt, sade Pål, att det länge
förefallit honom, som om åskan gått närhelst hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ashtroll/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free