- Project Runeberg -  Trollmark och andra berättelser /
19

(1907) [MARC] [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öppnade sin mun. Olena bad honom naturligtvis
icke vara stollig utan i stället se på, hur mörkt det
var. Flere träd måste huggas bort. Pål ville icke
höra talas om detta, man släppte bara ned blåsten,
och den förde ett sådant väsen. — Jag måtte väl ha
rätt att se och andas, bet Olena till, blodröd. — Du
skriker så, att det hörs till byn, for mannen ut lika
hetsigt. Så tystnade de. Pål kastade skygga blickar
på Olena. — Aldrig har du väl tröttnat på mig?
mumlade han slutligen och såg ut som om svaret
kunde varit ett slag, för vilket han borde värja sig.
Den som nu blev riktigt ond, det var Olena. —
Han skulle akta sig, han, Pål, att på allvar beskylla
henne för sådant, som kunde gå för sig på tokeri.
Han visste väl, att hon ingen brydde sig om mer än
honom. Hon hade väl rätt att bliva i misshumör,
hon som andra. Därpå gick hon, och Pål tyckte nog,
att det var det bästa svar han egentligen kunde få.

Men från den stunden var dock något förändrat,
det hjälpte icke. Kanske vore luften i höst kvavare
än eljes — Olena erfor en så sällsam tryckning för
bröstet. I början kändes det blott som ett litet
obehag, ingenting att fästa sig vid, men det tilltog. När
hon om morgnarna kom ut, ville hon skjuta
undan skogen för att få rummet större, hon till och
med ofrivilligt höjde handen. Och då allt stod kvar
som förut, gick det därhän, att hon greps af ångest
över denna orubblighet. Just att det aldrig, aldrig,
aldrig kunde röras ur fläcken ...

Men den dag kom, då det kunde röra sig. Och
hur mycket förskräckligare blev det icke då.
Långsamt, långsamt började träden draga sig tillsammans,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ashtroll/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free