Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Icke heller han nämde om detta för Olena.
Året artade sig således att bliva helt olika det, som
gått. Allt hade en besynnerligt beklämd uppsyn,
ehuru det värsta vek undan, så fort man ville se det
rätt i ögonen.
När började det att icke mer vika undan? När
började det att uppenbara sig i all sin hemska
värk-lighet för deras skrämda blickar? Vilket? Vad?
Å, det fruktansvärda, det som aldrig hade något
namn.
Såvitt Pål och Olena efteråt kunde minnas,
nalkades det på allvar strax efter den gamle
gårdfari-handlarens vanliga höstbesök. Så litet som händer
i obygden, sätter till och med en dylik tilldragelse
ett märke.
Det var framuti november, en eftermiddag, då de
plötsligt fingo höra det tralla genom skogen och en
stund därefter skymtade en liten man, böjd under en
packe. Pål och Olena gingo honom till mötes,
innan han hunnit uppför stigen. De räckte honom
handen och sade, att han var den välkomnaste syn i
världen. Nu måste han lova att icke göra sig brått,
det skulle varken fattas förplägning eller avsättning
på varorna. Över detta blev naturligtvis knallen både
förvånad och nöjd, han vore nu icke van vid ett
sådant mottagande, sade han, men skärborna skapades
aldrig som annat folk.
Hans tal lät skarpt och friskt som ekorrens
krick-krack. Det skar i Påls sjuka öron, men där Olena
dukade fram och bullade upp, tyckte hon, att bröstet
lättade, så märkvärdigt kändes det att träffa en
människa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
