Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i rummets skuggor, där dessa sträckte sig likt
famlande händer mot dem alla. Den främmande fortfor
att tala, ehuru människorna här varken tycktes förstå
eller höra. Kanske talade han just, emedan det hela
föreföll så konstigt.
— Visste de då inte, varför skogsfolket mest teg?
Jo, för att skogen ständigt talade, och så blev det
mest till att höra på. Inte tordes de väl heller
alltid —
— Tordes?! kom det med ens från Pål och Olena.
Nu voro de fullt med. — Tordes?! viskade de —
Är det — sade Olena men kunde icke få namnet
över läpparna. Och Pål mumlade: Skulle
värkli-gen — ?
Det var så vitt att gårdfarimannen skymtade deras
uppspärrade, blanka ögon. Han knep ihop läpparna
och sade: Hm, nog för att han — men en
gjorde bäst i att tiga om sådant.
Pål och Olena frågade heller icke mer. Strax
därpå bröt handelsmannen upp. De följde honom
på väg, och månen sken skarpt över stigen. Pål
kände ett besynnerligt behov att tala, det måtte bära
eller brista. Något drev honom att störta sig blint
in i faran. Han förtrodde knallen hemligheten om
det otäcka lätet, och hela tiden hörde han stegen de
alla togo så hårt, som om jättar trampat fram.
Handelsmannen viskade: hysch, hysch, och blinkade av
intresse. — Det där var ju gasten, visste han icke
ens det? Pål blev så blek. Gasten — fanns den
också på land?!
Och när Olena och han, efter att med en
allvarlig handskakning ha skilts från handelsmannen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
