- Project Runeberg -  Trollmark och andra berättelser /
32

(1907) [MARC] [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bordet och dem själva, hade de farit med händerna
över ögonen som i ett uppvaknande. Därpå reste de
sig hastigt till hälften och det såg ut som om de av
förfäran velat slå sönder rutorna för att slippa undan.

Men då den märkvärdiga uppenbarelsen framme på
golvet varken närmade sig eller gjorde dem något
ont, blevo de stående i samma ställning, med stolarna
halvt skjutna från bordet, och blott stirrade på honom.
De hunno nog aldrig göra sig fullt reda för hans
besynnerliga beteende, förrän de redan dragits in i
allt vad det väckte till liv i deras hjärtan. Ty när de
stirrat så där några minuter, hur skulle de kunnat
undgå att känna igen den bekantaste syn i världen?
Icke hade de så förlorat minnet? Å visst inte —
de sågo på varandra, logo gjorde de icke, ty de
hade glömt bort att le, men de förstodo. Deras bröst
började hävas. Hur många hundra gånger hade de
icke varit med om just detta! Hade icke Pål lärt
Sailor-boy av hemvändande sjöfolk, tills han blivit så
skicklig, att när han dansade på bryggan varenda
pojke och flicka kom löpande ned och tiggde honom
att dansa mer, mer ... Och hade icke Olena känt sig
så stolt över detta, att hon lockat honom till dans
varenda kväll — om hösten, då aftonstjärnan blänkte
rätt på måsklippan och svarta sjön gnistrade av
mareld ...?

I deras ögon tändes ett sällsamt ljus, läpparna
öppnades, händerna famlade darrande.

Plötsligt slutade mannen upp. — Så där ja, tjo,
sade han blott, torkade sitt svettiga ansikte och slog
sig ned ackurat som en lättmatros slår sig ned på en
stol. Och så började han prata. Du storaste, vad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ashtroll/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free