Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där såg ut och vad som hänt, om Pål blott ville
vara snäll och hjälpa honom med namnen? För
se namn kunde han, goddam, aldrig lära sig.
Och Pål hjälpte honom ibland. Men ibland teg
han. Det kom mest an på, i fall han blev tagen
med överraskning eller något förekom, som han var
rädd att gå misste om.
Till slut reste sig den unge läkaren för att gå.
Han var lycklig över vad som vunnits. Han hade
räknat ut, att hans uppträdande antingen skulle verka
kraftigt med ens eller också icke verka alls. Och han
hade ej tagit fel. Dessa människor förmådde lika väl
tala som han själv, de ville blott icke eller trodde,
att de icke kunde. Men skulle de helt räddas åt livet?
Vad borde han göra härnäst?
Under det han tänkte detta, räckte han Pål och
Olena sin hand, vilken de fattade efter en liten
tvekan, helt lamt, och sade att han skulle komma
tillbaka. Han hade medfört till dem några små gåvor
hemifrån. Men när han gick mot dörren, märkte han
att Pål kom efter, och förstod vad meningen var.
Pål ämnade stänga dörren efter sin gäst. Den unge
mannen vände sig om och yttrade muntert, att det
borde Pål alldeles inte göra. Ingen människa i
skärgården låste sin dörr, mindes han inte det? De kunde
gå misste om en liten svalkande bris — vem visste?
Och när han sedan långsamt avlägsnade sig, kunde
han förstå, att Pål funderade över hans ord. Ty det
var först när han hunnit ner på stora vägen som han
genom den lyhörda skogen förnam ett ljud likt en
dörr, som slås igen.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
