Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åsbonden, som varit hårdast av alla i sin dom över
dråparen, och följd av själva fjärdingsmannen, komma
ut på den höga trappan. Instinktlikt ryggar han
tillbaka, men då männen avlägsna sig är det, som
fattade någon i hans strupe, han vill kvävas, och en
sekund därefter hör han sig själv säga med sin vanliga
tunga stämma: Är det bekant om Malin är i byn?
De båda männen, som genast häjdat sig, gapa,
vimmelkantiga av den ilskna blåsten, och i sin djupa
förvåning får Lagåsbonden icke fatt i något bättre svar
än rätt och slätt:
— Nej det är hon inte.
Gustav Hök väntar heller icke för att få höra mer.
Han har ingen rätt förnimmelse av detta
fruktansvärda möte, han endast tar ut stegen, så att de bliva
långa som två andras, och slutligen börjar han springa.
Han pölsar uti och skjuter bort snön, han brottas
med landsvägens drivor som med en ond människa,
och under den svettiga pannan glimma ögonen spända,
med något tröstlöst på bottnen. Han läppar röra sig
som i förvirring, och om något ljud når över dem,
så dör klangen bort i allt pipet och vinet.
Så tunner och liten, så tunner och liten . . . och
ingenting hade hon väl heller fått till livs att räkna
på. Skall han till att bliva galen nu, han som kunde
tåla sig i allt det mörka, därför att en fanns, som satt
hemma och väntade.
Då stöter han plötsligt emot något hårt och ser ett
föremål mot den vita snön. Det är Malin — Malin,
som hukat sig ned på kälken och icke rör en lem.
— Är du frusen Malin, så var snäller och svara,’
hör du mig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
