Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den av livet utvalda — han beskyddades sannerligen
av trofasta makter. Inte ett hår skulle krökas på hans
huvud, innan han fullbordat vad han ensam blivit
till för. Det är i alla fall storslaget detta.
Finns till sist underverk?
Och om — varför skulle det inte hända dem?
Döden, olyckan, oturen, hade fordrat sitt offer, ödets
glupska förströelsehunger var mättad, försoningen för
obekanta brott fullbordad — han blev offret, nåväl —
så mycket värre för honom.
Men de hade sluppit undan — de levde!
Skygga jordkrypare likt hade deras innersta tankar
under allt ordflöde trevat genom mörka irrgångar
fram till fullt medvetande. Nu hälsade de varandra
ur blickar, vilka genast gledo isär och sänktes — som
om den dödas vänner blygts för något.
Ett ord om uppbrott fälldes. Det var ännu tidig
kväll, men ingen sade emot. Var i sin stad längtade
efter ensamheten. I hans hjärna trängdes nya planer,
starka uppslag till storverk.
De gingo genom den lilla osterian förbi värden,
som avvärjande höjde händerna och vaggade sitt oljiga
huvud i missräkning, ut i en smal gränd. Under olika
förevändningar togo de strax vägen åt skilda håll.
Lika mycket som de nyss i afton fruktat sitt livsöde,
lika otåligt väntade de nu att möta det.
De kände sig på förhand som segervinnare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
