Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR VINTERN KOMMER.
PÅ bonden Eliassons ägor låg det orödda fältet,
tätt sått med sten av alla storlekar från den lilla
runda kiseln ända upp till den tunga gråstenen, varav
en är börda nog för en man. Och alldeles
tröstlöst vitt och stort var det, större än de
uppbrukade och fruktbara tegarna nära skogskanten, vilka
makat sig så tätt upp till bondens stuga, att axen
sommartiden på långt håll tycktes snudda vid
fönsterrutorna. Kanske var det just emedan gärdet var så
oändligt, som det hittills fått ligga där i fred, ty skall
man börja ett dylikt arbete, som ingen ände är på,
bör det vara så ställt, att man icke ser sig råd till att
annorledes uppehålla livet. Och detta hade icke varit
fallet varken i Eliassons eller i hans fars tid.
Gården var liten, men familjerna hade också varit små.
Eliassons fader, gammel-Eliasson hade blott fött till
världen en enda son, och intill sena mannaåldern
bodde Eliasson i den trånga stugan hos far och mor
och hjälpte gammelfar, tills denne lade sig ned i sin
säng och dog. Först då gifte han sig och födde
även han en son, en enda, Andreas, och nu på hans
ålders och bräcklighets dagar finge Andreas taga vid.
Brödstycket blev icke stort och icke heller mjukt men
jämt nog för tre och en till — förnöjsamheten.
Alltid fanns det rum för den hedersgumman, rum och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
