Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lustigt och flödande, som icke gav ro, och som växte
liksom i kapp med honom själv. Då han slutligen
fick fatt i de rätta orden, liknade dessa visserligen
ord i böcker med gammalt grått papper, som han
brukat leta reda på i dragkistan på vinden,
pärmlösa skrifter, komna Gud vet varifrån, men med de
finaste, grannaste ord. Icke hade han förstått
mycket av vad han läst, ty ingenting var likt vad som
verkligen fanns på jorden, men det hade fängslat
honom just därför. Nu var det som en
förtrollning att känna, hur nya visor formade sig av allt
detta. Och i en sådan skulle han en dag fria till
henne, det bleve det allra bästa, ty att tala mäktade
han visst aldrig.
Om nu verkligen något fanns, som han icke
mäktade?!
När han tänkte detta, så stolt han då kastade
huvudet tillbaka och såg ut över den solblanka nejden.
Han visste nog han, att ingen i byn kunde tala
till Beda i Lysgården på ett sådant sätt. Hon skulle
höja sina skrattande ögon till honom, som hon så
ofta gjort. Men den gången skulle icke de ögonen
våga möta hans — det bleve för varmt och rött!
Hur tryggt var det icke att känna, att just de två
passade för varandra bland alla världens gossar och
flickor. Någonting hade gått på båd mellan Andreas
och henne, något som var vissare än döden. — Hej
du latmask, stick och spänn!
Så förrunno dagarna, och ehuru november med
stora steg nalkades, gick det lika förträffligt att hugga
i jorden. Det var mer som en bit ur sagan om
trollet, det här att allt gick så lätt. Den tur han hade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
