Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nen hade Andreas försökt att sjunga, det mindes han.
Han hade försökt att vara glad, han hade försökt att
se på skogen och bliva munter, men skogen var död.
Endast rönnbären sutto i ensamma klasar och ropade i all
livlösheten. Lika fullt hade Andreas försökt att sjunga.
Gamle Eliasson närmade sig fortare än vanligt,
han hade icke på mången god dag sett så nyter och
pigg ut, riktigt föryngrad. Också hade han varit nere
i byn, han själv, far, fått anbud på märren. — Vintern
kommer, sade han krytt — det är snö i luften, första
snön i år.
Så började han att prata om nyheter från byn,
stannade emellanåt och sög på pipan, tills det bar av
vidare som ett strå på forsen. Det flöt över Andreas
huvud, där han bände och bröt. — Om Per Olssons
ko som äntligen kalvat, skröpliger som hon är, ho’
som ja’, ho’ som ja’, märkelit det, och om Erik i
Kalfås, som ger sej till Amerikat, gu’ gör han så, för
han inte fick henne, han ville ha, för i morgon
så lyser det för Beda i Lysgården och Kalle i Säter,
och många ha väl de varit, som —
Jesus i himmelrik!
Det lät skärande i sin sprödhet. Pipan låg
krossad i stenröset. Eliasson stod knäsvag och stirrade upp
med sina ljusa ögon, vattniga av ålder, på Andreas.
Ty hastigt som blixten träffar hade denne ryckt
spaden ur marken och rätande sig till hela sin längd
svängt den villt över far sins huvud. Blek var han
och hemsk i ögonen.
Men i nästa ögonblick föll spaden ur hans
hand, och Andreas stod där böjd och fattig som den,
vilken tigger om en allmosa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
