- Project Runeberg -  Trollmark och andra berättelser /
89

(1907) [MARC] [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

trashankar, som hittills hållit sig vackert i
gammelstaden, där jag nu fastnat, och aldrig dristat hänga
kurgästerna i hälen längre än till brynet av parken ovan
villorna, klevo var dag djärft ned och upptogo bänkar
och lusttorn, de sågo mycket bistra ut, rådplägade
utmanande, skrattade högljutt och sjöngo »Su fratelli,
su compagne». Vi främlingar kände också på oss,
att det inte skulle duga att komma med det eljes
osvikliga mutningsmedlet: soldi.

En vanvettig åskskräll fick mig, där jag satt, att
hoppa högt till. Den gamla källarhålan fylldes med
outhärdlig skräck, och mina nerver spändes i en enda
längtan efter levande människor. Och så på en gång

— likt om höstkvällen vid brasan, när mörkret till
den grad laddats med spökhistorier, att man till sist
ser skepnader glida utefter väggarna och hör fötter
tassa — öppnades dörren och stängdes åter varsamt,
och det var som om jag just nu väntat att detta
skulle ske. En man kom in och såg sig om åt alla
håll. Därpå gick han bort och kände på en tjock
ekdörr, som bar in till huset. En god minut stod
han där och smusslade, den var väl stängd, eller
kanske — jag fick plötsligt en skärande klar förnimmelse
av var jag befann mig och av mitt farliga läge —
kanske stängde han den själv. Ty väl försäkrad om denna
utgång, gick han tillbaka till glasdörren, lutade sig
in på rutan och letade med blicken på gården efter
något, eller någon. Denna någon, som fortfarande
lyste med sin frånvaro, ja visst. Jag blef sittande utan
att knysta här i mörka vrån — kanske komme han
aldrig att märka mig! Om min vilda fruktan för
ensamheten verkligen hypnotiskt dragit hit den där männi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ashtroll/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free