- Project Runeberg -  Trollmark och andra berättelser /
91

(1907) [MARC] [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ledsnat att hålla utkik. Han vände, kom tätt inpå mig
och brast i en ström av hotande och våldsamt vreda
ord. Hela hans varelse skakade, han lyfte armarna
och viftade med händerna så snabbt, att jag inte
urskilde fingrarna, det var som när hjulekrar rulla runt,
han studsade upp från golvet och ned igen som en
boll och tjöt likt en besatt, han böjde sig mot
golvet och gned fingertopparna mot varandra, som om
han hastigt skuddat av dem sand och mull — för
att strax igen resa sig i hela sin längd och slå
handen i bordet, lik en man den där vet, vad han
säger. — Scolare, skrek han, professore. Så med ens
rusade han till och tog i mina kläder, ryckte i en
arm, en rosett, en skärpända och sporde mig något
befallande otåligt. Hur jag såg ut, när jag blickade
in i hans ögon, där iris överdrogs som med en slöja
av hat, skum lik luften en het middagsstund, det
vet jag inte. Jag tror, att jag log — en stenbild lik
med ett fånigt, oföränderligt leende på döda läppar.
Detta leende menade visst inte att muta eller lugna,
den punkten var jag länge sedan över, det menade
ingenting alls, bara stilla hopplöshet, mitt öde var
oundvikligt och jag ville möta det utan stora
åtbörder.

Men åter for min fiende ut på golvet, denna gång
med minen hos en man, vars raseri hunnit
vitglödgas ända därhän att verka med långsam planlagd
grymhet. Högtidligt lyfte han handen och skar med den,
som med en lie, flere gånger luften — dödstecknet,
det visste jag. Så sprang han fram, och medan
svadan alltjämt rullade över läpparna och förde till mig
en förfärlig vitlöksstank, sköt han plötsligt, flämtande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ashtroll/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free