Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
främling hade flytt. Ensamt herr Müller höll ut. Hon
betraktade från sidan hans vårdade skägg, hans bleka,
långa näsa, och manade framför sig den blå, jämna
blicken. Hans rödvita hud hade knappt brunskats,
och aldrig blev han illamående, han skötte sig
beundransvärt, drack ej en droppe vin, och föreföll morgon,
middag och kväll lika lagom sval. Han tycktes glida
mellan tyfus, rödsot och överhettning, jifst som han
gled ur allt annat, som vidlådde vanliga dödliga. Ja,
herr Müller var utan tvivel den fullkomligaste man
hon sett.
Nu suckade fru Peljev — utan minsta orsak. Få
människor hade så litet att sucka för som hon. Utom
huset skuldfritt och en tryggad kundkrets, ägde hon
sitt eget hjärta att förfoga över, ty för länge sedan var
salig Peljev bleven en okroppslig skugga, en oredig
dröm. Egentligen mindes hon ingenting annat av
tiden hemma i Sydryssland, än att hon gick i en
ständig undran över att vara så orubbligt frisk och
stark, medan hennes man tynade och slocknade. Hon
hade skött honom som ett samvetsgrant barn lär
läxan, men för var dag förstått mindre av hans
sjuk-ruinsvärld, hans bleka sorgedrömmar. Och mässorna
hon sedan lät läsa för hans själ syntes henne för vart
år allt tommare. Hon kunde få så gräsliga fantasier.
Ån föreställde hon sig denna själ som något blött,
slaskigt, en — lever t. ex., slinkande behändigt genom
öde riken, än som Guds moders hjärta, infattat i
silver i templet, än som en vit slöja, som fladdrade från
en klippspets över avgrunden. Själ — vad var själ?
Den måste väl ha någon skapnad. Hur säg den
ut?
Trollmark. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
