Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herr Müller kom vänligt i möte. Med sin
behagliga stämma uttryckte han just så livligt, att det klädde,
sin konstnärliga förtjusning över italienarens
uppenbarelse, hållningen en forn-romares — hvilken skada
att det där skulle tvina bort under en rund sten.
Det lämpade sig bra för honom, Leopold Müller, att
Guiseppe stannade kvar en tid som modell.
Fru Peljevs barm hävdes ännu högt efter den häftiga
gången, ’med ögonlocken sänkta och sin enkla hårklädsel
ägde hon ett flickaktigt tycke. Skygg och dock
genomträngande sköt blicken under de täta ögonbrynen bort
på karlen, som väntade, tydligen förhoppningsfullt
medveten om att herrskapets utländska samtal gällde
honom. Ur röda garibalditröjan stack hans bröst fram,
brunt och friskt, nedom slokhatten föll en len, svart
hårslinga. När han mötte den ädla fruns ögonkast,
höjde han huvudet stolt, och ett käckt leende kom
och försvann som ett bländsken.
— Bästa Katinka, fortfor herr Müller med ett
förtroligt, lite överlägset leende, som om han egentligen
av pur godhet inhämtat hennes mening om en så
enkel sak — huset står ju tomt.
Hon gjorde en åtbörd av uttråkad motvilja, minen
blev riktigt ondskefull.
Katinka! det var första gången han kallat henne
så, hon hade nog ibland väntat detta och undrat —
nu fann hon det likgiltigt, ja, äcklande. Hon brydde
sig verkligen inte om honom, inte alls, hon hatade
hcnom för den makt han vunnit över henne, Gud vet
hur, han hade vetat begagna sig av den händelselösa
tomheten och snärjt henne i ett nät, hon skulle visa,
att hon kunde göra sig fri — och svara tvärt nej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
