Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den vanliga Katinka — och ändå allt så olika. Herr
Müller läste en gång något ur en bok, något om all
jordens härlighet, som försvunnit. Slutorden hade
låtit så lustiga, just nu mindes hon dem, de hängde
sig envist fast i örat:
Pan är död. Pan är död.
Den tunga porten där nere dånade till, och det
blev liv i huset. En utbjudare ropade sömnigt in i
förstugan, diligensen for ovigt och rasslande förbi,
och någon trallade en slagdänga. Herr Müllers lätta
steg hördes på sanden.
Utan att ses lyssnade Katinka till de kända ljuden.
Som tecknat i himlens blå såg hon för sig hur han,
den oförvitlige, som trippade sorglöst omkring i den
glada morgonen — ack glad var den säkert, molnfri
och glad — hur han skulle vika tillbaka, sträng och
förkastande.
Utstött, utstött ur de hederligas samfund.
Men var den verkligen så mycket värd den
obe-fläckade vardagligheten, som gömde på hemliga
synder? Inte vore hon den enda — å, fegt, dådlöst,
skrymtaktigt var livet de alla levde.
Katinkas hand låg fast knuten på stolens karm.
En förvirrande aning om möjligheten att bli en
annan, en helt annan, större, strängare, drog igenom
hennes själ, hon trängde bort ur sina tankar, så långt
bort att det blev henne likgiltigare än väggen där,
det forna livet och manade i stället fram ett annat.
Det livet var hårt och sunt. Det bjöd på
mager kost och bädd av strå, på faror och hänsynslöshet.
Hon ryste — men räddes likväl att det skulle vika,
dunsta bort som en spöksyn, blotta föreställningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
