- Project Runeberg -  Trollmark och andra berättelser /
112

(1907) [MARC] [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

omgav mig som ett underland, höljt i röd
morgondimma, skulle avslöja sig helt, bli min personliga
egendom handgripligt, försinnligat? Ja, något ditåt
var det jag hemligt lyddes efter. Under de sjudande
krafternas spel tändes en låga, som rent av fick siande
glöd. — »Det kommer att hända dig något» brände det
mig i blodet, medan jag jagade från skönhetssyn till
skön-hetssyn. Och ehuru jag blygdes som för en svaghet, en
barnslighet, ja greps av farhåga för att icke vara fullt den
starka ande jag trott, då så groft retmedel behövdes,
jag som borde kunnat vila mitt skönhetsmättade själv
i hög olympisk ro — så genomilades jag av ganska
jordisk spänning. Varför skulle icke den stora
framgången kunna möta mig, just nu, i någon form, ett
brev, ett möte, ett meddelande — jag var färdig. Att
taga, taga. Mina händer kunde både gripa och hålla
fast. Aldrig hade jag väl varit så färdig för att rida in
med palmen i hand i ärans och medgångens land.

Som dagen lidit hade visserligen en egendomlig
beklämning —–

Nej, nej. Där jag satt här och läppjade på mitt
sura »nostrano», omfluten ännu tyckte jag av
skymningen där ute med vårstjärnorna speglande i silkeblanka
vatten, ville jag bara leva om och om igen i
inbillningen det trolleri jag senast kom från och skulle
återvända till.

Ånyo glider jag nedför Venezias mörka Canal
Grande, där återskenet från alla de gravtysta båtarnas
lyktor irrar kring, glimmande som mareld. Då och
då bryts stillheten av en sång, som skjuter mot dunkla
fästet likt en raket lätt svajande, när den högst uppe
springer ut i granna solar. Den kommer från tru-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ashtroll/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free