Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det högröstade ordensällskap av något slag, som roade
sig där inne, kom bullrande fram till disken och
befallde, att man skulle raska på. Värden var idel leende,
bugningar, men när den dryge vänt ryggen, gjorde
han en grimas och ryckte på axlarna.
— Underklassare, patrask, rama tarvligheten,
talade han med händerna fulla till den nykomne. —
Vill ni tro det? Det var hösten 1900 som själva hans
majestät for förbi här en dag, och en av de höga
herrarna kommer uppspringande, nå Josefin där visste
förstås ingenting och låter honom vänta i tre minuter,
minst tre, vi hade räkning på det sedan, och aldrig
ett ord sa’ han, gentile från topp till tå, men så’na
där — han fnös — såna där!
— Ögonblickligen signor, förtvivlad att behöva —.
Främlingen hade sugit och sugit på sin tomma
pipa, nu kastade han tidningen ifrån sig, det var
tydligt att han aldrig läst på allvar utan följt med vad
som försiggått. Han strök sitt skägg, och ögonen
glittrade litet oroligt, då han nu log instämmande mot
värden. Ett leende som missklädde honom.
— Ecco, äntligen till otjänst, bäste herre: vin, ost?
Värden lutade sig förtroligt över disken. — Oss
emellan, jag har lagrad Valpolicelli — 85 — från
Veronatrakten, den skall jag ge er men inte — han kastade
tummen föraktligt åt sidan och sköt ut läpparna —
å långt ifrån.
Den främmande sprang upp, plötsligt så muntert
olik sitt vilande själv, att jag skvatt till. Alltjämt med
kappfliken behagfullt över skuldran började han gå
fram och åter framför disken, lade sig in över och
skrattade, det lät klanglöst otrevligt, och pratade —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
