Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från år 1643 till år 1800 - Präster och skollärare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRÄSTER OCH SKOLLÄRARE
Borgmästaren klagar hos konsistorium över skollärarens
oskickliga leverne och anhåller, att staden måtte få en
annan lärare. Konsistorium uppmanar också Hambrinus
att snarast lämna platsen, vilket denne gör 1655. Den
9 augusti samma år tackar Askersunds borgerskap biskopen
för att han har sänt dem en skicklig lärare, vilken var den
förutnämnde Mattias Dunkerensis. Denne skriver år 1657
till biskopen och klagar över sin fattigdom. Av de 20
tunnor spannmål han skulle få, hade han endast erhållit 8, och
så hade kyrkoherden slagit under sig sockengången i
Askersund, vilken efter den ordning, som var gällande i andra
städer, skulle tillfalla skolläraren. Kyrkoherden hade fått
kronotionde i staden, och då borde han kunna avstå
sockengången därstädes åt den som undervisade barnen. Han
skriver, att han har mycket svårt att uppehålla sig. När
kvällen kommer och han är alldeles utarbetad, har han ofta
intet att stilla sin hunger med.
År 1662 blev han av konsistorium tilldelad sockengången
i Askersund, och samma år skriver greve Johan
Oxenstierna på Stjernsund till konsistorium och framhåller »herr
Mattias» långa, flitiga och trogna arbete för ungdomens
undervisning samt hans skickliga leverne och uppträdande,
påpekar hans rätt stora fattigdom och föreslår, att han
skall få sockengången i Hammar ävensom vissa terminer
i Askersunds socken, där han skickligt undervisat
böndernas barn och med sina predikningar gjort sig mycket
omtyckt, vilket kyrkoherden däremot ej var. — Herr Mattias
fick emellertid nöja sig med sockengången i Askersunds
stad. Han hade omöjligen kunnat uppehålla sig, hustru
och många barn, om ej Oxenstierna och andra välvilliga
personer hjälpt honom. Han avled i slutet av år 1669,
och hans änka fick behålla sockengången i staden t. o. m.
år 1671.
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
