Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från år 1800 till nuvarande tid - Nöjes- och sällskapsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÖJES- OCH SÄLLSKAPSLIV
— dock ej mindre order än 12 hel- eller 24 halvbuteljer.)
Dylika familjebjudningar slutade vanligen ej förrän fram på
småtimmarna.
Kvinnornas liv förflöt så gott som uteslutande i hemmets
värld. Döttrarna voro »hemmadöttrar» i ordets fulla
bemärkelse. Föräldrarna dirigerade så gott som alla deras
handlingar och ville helst även bestämma vem av eventuella
friare de skulle ge sitt »ja». Detta lyckades givetvis inte
alltid, varom följande lilla förtjusande historia, som också
har förtjänsten att vara fullkomligt sann, vittnar.
En rik och myndig änkefru, som hade ett kafé vid torget,
ville att hennes dotter skulle gifta sig med sonen till en
förmögen borgare i staden och gjorde allt som stod i hennes
makt för att få äktenskapet till stånd. Dottern hade
emellertid ännu en beundrare, en löjtnant, som var bosatt i en
västgötastad och ivrigt uppvaktade henne med kärleksbrev,
och denne ville hon mycket hellre ha. Så småningom
tillspetsades situationen, och en dag fick hon order av modern
att ge borgarsonen slutgiltigt besked.
Ju mer hon grubblade på problemet, desto mer kände hon
sig övertygad om att det skulle bli omöjligt för henne att
handla mot moderns önskan.
Jag sätter mig här vid fönstret, beslöt hon slutligen, och
kommer det inom en timme någon i uniform och går förbi,
håller jag trots allt fast vid löjtnanten.
Det bör kanske förutskickas, att utsikterna för att någon
uniformerad person skulle visa sig voro ganska små, ty det
fanns blott 2 à 3 militärer i hela staden. Men hon ville
bereda sig en sista chans, innan hon helt resignerade.
Medan hon satt där, försjunken i sorgsna tankar och
alltjämt funderande på om hon skulle tillfredsställa sin
mamma eller sitt hjärta, hörde hon plötsligt: bom, bom,
bom, bom, tunga, dånande slag på en bastrumma. Och några
minuter senare tågade hela Nerikes regemente, som fullstän-
267
En
»solskenj-hislorla».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
