Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från år 1800 till nuvarande tid - Nöjes- och sällskapsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÖJES- OCH SÄLLSKAPSLIV
digt oväntat anlänt till staden, med trumslagare och musik
i spetsen upp på torget samt förbi fönstret och hennes häpna,
glädjestrålande ögon.
Inför detta sannskyldiga mirakel och detta vältaliga
ingripande av ödet kunde hon givetvis ej tveka om vilket
val hon skulle träffa. Länge dröjde det ej heller sedan, förrän
hon var gift med sin löjtnant.
Det var mycket mer att göra i ett hem i Askersund på
den tiden än nu, bl. a. beroende på att borgarna drevo
lantbruk som binäring. Sålunda hade kvinnorna en hel del
att bestyra med slakten, vidare skulle de baka allt bröd,
spinna, väva, stöpa ljus o. s. v. På lediga stunder
förfärdigade de med i många fall stor konstfärdighet tavlor,
dukar o. d., sydda med silke på siden och med blomster-,
djur- och landskapsmotiv. I stadskyrkans ägo finnas vackra
prov på denna konstart, kalkdukar och bokdynor, vilka
skänkts till kyrkan i början på 1800-talet av damer i
Askersund. Lika omsorgsfullt och tålmodigt som de sydde, skrevo
de långa brev. Då posthornets muntra signal ljöd från
Norrtull vid postdiligensens ankomst från Vretstorp,
skyndade kanske de, som hade brev att avsända, med dessa
till postkontoret, och andra infunno sig där i glad
förväntan att något brev kommit till dem. Men det var med
klappande hjärta man bultade på postluckan, ty där bakom
satt en rytande postmästare, i regel en pensionerad officer,
såsom ryttmästare Reinh. Schröder och major A. W.
Lind-hult. Inne på gården stod den med två, ibland tre hästar
förspända diligensen, som efter en timme skulle fortsätta
över Medevi och Motala till Skenninge. Kanske man också
fick se en skymt av postiljonen. På sommaren var han
iförd lång skörtrock med blanka knappar och på vintern
en päls av jättedimensioner. Såväl sommar som vinter bar
han sabel och hade tvenne pistoler hängande vid bältet.
Ofta var det resenärer med diligensen. Det kunde också
268
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
