Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Nya ägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ingen vill kännas vid åsnan, farmor», sade
Georg. »Jag har frågat öfverallt. Hon tillhör visst ingen
här i trakten. Hvad skola vi taga oss till med henne?
— Hon följer mig som en hund, fastän hon icke låter
någon annan röra vid sig.»
»Vi kunna ej låta det stackars kräket stanna ute
öfver natten», sade farmodern. »Det kunde hända
henne någon olycka. Led du in henne i stallet, och
gif henne en hötapp och litet vatten. I morgon är
det torgdag, och då skall jag taga henne med mig
till staden — kanhända vi då kunna upptäcka hennes
husbonde. I annat fall blir det bäst, vi behålla henne
så länge. Det vore synd att låta det fattiga djuret
frysa och svälta ihjäl, som hon utan tvifvel måste
göra, om ingen tar sig af henne.»
Georg förde mig till stallet, gaf mig fullt upp att
äta och dricka, klappade mig och sade, i det han
stängde dörren:
»Ack, hvad jag önskar, att hon icke hade någon
herre! Jag ville så gärna behålla henne.»
Nästa morgon satte man på mig en grimma och
en lätt sadel. Farmodern tog plats på min rygg,
Georg räckte henne en liten korg med grönsaker, och
vi begåfvo oss till staden. Till min glädje fick den
goda gumman väl betalt för sina grönsaker — och till
min ännu större fröjd igenkändes jag af ingen, så att
jag fick återvända till mina nya ägare, hvilka jag
redan börjat hjärtligt hålla af.
I fyra år kvarstannade jag hos dessa goda
människor. Jag var glad och lycklig; fullgjorde
samvetsgrant alla mina åligganden och älskade innerligt min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
