Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Kapplöpningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förskräcklig, men harmen öfver detta nedriga
beteende gaf mig nya krafter. Jag ryckte mig lös,
kvarlämnande ett stycke af svansen i hennes mun och ilade
framåt med sådan fart, att jag ej blott kom först utan
långt före alla de andra till målet. Under
åskådarnas jubel och handklappningar gick jag med stolt
hållning fram till den läktare, där borgmästaren hade
sin plats för att utdela prisen. Mor Anna kom fram
till mig, klappade mig och lofvade mig ett godt mål
hafre. Hon räckte redan ut handen för att mottaga
klockan och penningpåsen, då Andreas ropade:
»Vänta, vänta, herr borgmästare! — det är inte
rättvist! — ingen människa känner till den där åsnan.
Den tillhör hvarken mor Anna eller någon annan.
Den får inte räknas! Det är min och Johans, som
böra ha priset.»
»Har mor Anna lagt sin femtioöring i påsen som
ni andra?» frågade borgmästaren.
»Ja visst, herr borgmästare, men — —»
»Var det någon, som då hade något att anmärka»,
fortsatte borgmästaren.
»Nej, nådig herr borgmästare, men se — —»
»Då har ni ingenting att säga; nu är det för sent
att komma med några anmärkningar.»
»Om borgmästaren ville vara så nådig att rådgöra
med de andra prisdomarne. Jag tror bestämdt, de
skulle ge mig rätt.»
Borgmästaren syntes villrådig ett ögonblick. Då
jag såg, att han tvekade, fattade jag med tänderna
klockan och penningpåsen och lade dem hastigt i mor
Annas händer, innan någon kunde hindra mig. Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
