Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Tjufvarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försakelser. Han tog slutligen sitt parti och sade till
Ludvig:
»Jag skall rida bredvid dig; låt bara icke
Cadichon springa för fort, så att jag icke kan hinna med.»
»Men hvarför skulle du blifva efter?» sade
Ludvig. »Hvarför kan icke du rida fort lika väl som jag?»
»Emedan», sade Jakob, »Cadichon springer fortare
än alla andra åsnor i hela trakten.»
»Huru kan du veta det?» sade Ludvig.
»Jo», sade Jakob, »jag har sett dem springa i kapp
i byn för att vinna ett pris, och då sprang Cadichon
om dem alla.»
Ludvig lofvade sin kusin, att han icke skulle rida
ifrån honom, och de gåfvo sig båda på väg i sakta
traf. Min kamrat var just icke någon dålig åsna, så
att jag icke hade något synnerligt obehag af att låta
bli att springa ifrån henne. De öfriga följde oss så
godt de kunde, så att vi snart kommo till en skog,
där barnen skulle bese vackra ruiner efter ett kloster
och en gammal kyrka. Dessa ruiner hade ett elakt
rykte i landet, och man besökte dem ogärna annat
än i talrikt sällskap. Man sade, att om nätterna hördes
besynnerliga ljud från källarhvalfven, såsom suckar,
skrik och skrammel af kedjor. Flera resande, som
hade gjort narr af dessa berättelser och ensamma
besökt ruinerna, hade icke återkommit, och man hade
icke vidare hört talas om dem.
När man stigit af och åsnorna blifvit släppta på
bete, togo föräldrarna barnen med sig och förbjödo
dem att aflägsna sig eller att blifva efter, och jag såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
