Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Tjufvarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fall icke sannolikt, att alla åsnorna äro på andra sidan
om klostret.»
»Detta är så mycket sannolikare», sade Jakobs far
»som jag ser, att gräset är nedtrampadt i närheten af
hvalfbågen. Jag skulle nästan tro, att våra åsnor
blifvit stulna.»
De återvände till fruarna, som hade hindrat
barnen från att skingra sig. Jag följde dem med lättadt
hjärta och glad öfver att hafva bevarat dem från en
förfärlig olycka. Sedan de en stund talat sakta,
ropade de på mig.
»Huru skola vi göra», sade Ludvigs mor, »en enda
åsna kan omöjligt bära hem alla barnen.»
»Vi få sätta de minsta på Cadichon», sade Jakobs
mor, »de andra få gå med oss.»
»Kom, min snälla Cadichon», sade Henriettes mor,
»låt oss se huru många du orkar att bära.»
Först satte de upp lilla Johanna, såsom den minsta,
längst fram, sedan Henriette och så Jakob och
slutligen Ludvig. De voro icke alls tunga, och jag
visade, genom att börja springa i sakta traf, att jag
utan svårighet kunde bära alla fyra.
»Sakta, sakta Cadichon», ropade herrarne. »Du
får lof att springa vackert, så att vi kunna hålla fast
de små ungarna.»
Jag satte mig i skridt och fortsatte vägen,
omgifven af de större barnen och fruarna. Herrarna följde
efter.
»Men mamma», sade lilla Henrik, den yngste utaf
truppen, som fann vägen lång, »hvarför sökte icke
pappa bättre efter våra åsnor?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
