Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. De underjordiska hvalfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kamraterna sällskap i morse. Nu skall du få krypa i
kurran, din skrikhals.»
Då han försökte att taga mig, aflägsnade jag mig
ett par steg. Då han följde mig, gick jag sakta undan,
ända till dess han kom i närheten af muren, där
soldaterna voro gömda.
Innan han fick tid att gifva ett ljud ifrån sig,
kastade de sig öfver honom, bundo honom och satte
kafle i hans mun.
Jag gick tillbaka till öppningen och började åter
att skria, emedan jag var öfvertygad, att en annan
skulle komma för att se efter hvart kamraten tagit
vägen. Snart hörde jag äfven försiktiga steg och såg
ännu en, som på samma sätt såg sig försiktigt
omkring. Då han icke kunde fånga mig, gjorde han
alldeles som den förste. Jag utförde samma manöver,
och innan han visste ord utaf, var äfven han
tillfångatagen. Jag fortsatte på samma sätt, ända tills
sex stycken blifvit gripna. Sedan hjälpte det icke,
att jag skriade, ty ingen kom.
Under tiden hade det blifvit alldeles mörkt, så att
man knappast kunde se, och länsmannen skickade
till byn efter mera folk för att anfalla tjufvarna nere
i hvalfven och att bortföra de sex fångarna. De, som
voro kvar, bevakade utgångarna, under det man lät
mig göra så som jag fann bäst, sedan man smekt och
berömt mig för mitt uppförande.
»Om hon icke vore en åsna», sade en af
soldaterna, »så borde hon få en medalj.»
»Var tyst», sade länsmannen med sakta röst,
»Cadichon spetsar sina öron.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
