Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Jakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hvad är det då?» frågade han skogvaktaren, »du
ser lika ömklig ut som de här storjägarna.»
»Jo, det är en skön stek, vi fått med oss hem»,
sade skogvaktaren.
»Hvad är det då? Ett får, en kalf eller en
åsneunge?»
»Ack, min herre», sade skogvaktaren, »det är
minsann icke något att skratta åt. Det är er hund Medor,
den bästa af dem alla, som herr August har dödat,
emedan han tagit honom för en rapphöna.»
»Medor!» sade Petters far, »den drummeln! Om
han kommer hit och jagar en gång till så ...»
»Kom hit, August», sade hans far. »Se där, huru
det gått med din dumma högfärd! Tag afsked af
dina vänner. Du får genast återvända hem, och där
skall du bära in bössan i mitt rum och får aldrig
mera röra den, förrän du får mera förstånd.»
»Men, pappa», sade August med en ledig min,
»jag vet ej, hvarför pappa är så ond. Det händer ju
ofta, att man dödar hundar på jakten.»
»Hundar!» utropade fadern förvånad. »Det är i
sanning allt för starkt! Hvar har du fått dina idéer
om jakt?»
»Men, pappa», sade August, allt jämt lika
ogenerad, »nog vet man, att det ofta händer stora jägare,
att de skjuta sina hundar på jakten.»
»Mina kära vänner», sade fadern, »förlåt mig, att
jag tagit med mig hit en gosse, som är så dum och
oförskämd. Jag trodde honom i sanning icke i stånd
till så mycken dårskap.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
