Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 16. Medor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
16.
Medor.
Medor och jag voro gamla vänner; jag var ung
och han ännu yngre, då vi först lärde känna och
hålla af hvarandra. Vi tillhörde den tiden båda det
elaka husbondfolk, från hvilket jag sedermera, som jag
omtalat i begynnelsen af denna sannfärdiga berättelse,
med så mycken skicklighet lyckades undfly. Jag var
mager och kraftlös och kände mig gränslöst olycklig,
ty man behandlade mig med hårdhet och gaf mig
aldrig tillräckligt att äta. Medor, som begagnades till
gårdvar, ehuru han i själfva verket var en ypperlig
jakthund af finaste ras, var lyckligare än jag, ty barnen
lekte med honom och gåfvo honom ofta brödstycken,
köttbitar och andra öfverlefvor af deras egna
måltider. Han var en godhjärtad hund, och mer än en
gång bar han med triumferande min till mig någon
läckerbit, som man gifvit honom för egen räkning.
»Ät, min stackars vän», sade han, viftande med
svansen och med ögonen glänsande af välvilja. »Jag
står icke ut med att se dig så utmärglad och eländig.
Det är visst icke mycket, jag har att ge dig, men
välmeningen är så mycket större.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 03:13:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/asnas/0093.html
