Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Medor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en brödbit, som ett af barnen hade lagt på marken.
Jag tänkte gifva den åt dig.»
»Det var således för min skull!» utropade jag.
»Tack, min redlige vän, tack! — du kan vara viss
om att jag aldrig skall glömma det.»
Vi pratade ännu en god stund, och jag tvingade
Medor att lofva mig, att han åtminstone ej mera skulle
utsätta sig för att bli slagen för min skull; å andra
sidan lofvade jag honom, att jag skulle spela vårt
elaka herrskap alla upptänkliga spratt och göra dem
så mycken förtret, som någonsin stod i min makt.
Och jag höll ord. En dag knuffade jag Julius och
hans syster i dammen, så att deras bästa kläder blefvo
totalt förstörda; en annan gång låtsade jag, att jag
fått en så våldsam kolik, att jag under höga skrik
måste rulla mig på landsvägen, så att alla de ägg,
hvarmed jag var lastad, blefvo krossade. Min
matmor var utom sig men vågade icke slå mig, då hon
trodde mig verkligen vara sjuk och fruktade att
förlora mig. En annan dag, då tvätten var upphängd
till torkning på häcken kring min beteshage, tog jag
allt linnet och kastade det på gödselhögen. Ingen såg
mig, och då bondhustrun efter mycket sökande
återfann sitt rentvättade linne på detta föga lämpliga ställe,
blef hon som från sina sinnen af raseri. Hon slog
sin piga, som i sin ordning slog barnen, hvilka
hämnades på kattorna, hundarna, gässen och grisarna.
Det var ett förfärligt oväsen, hvaråt Medor och jag
skrattade i mjugg.
En dag, en sorglig dag, köptes Medor af en
förbiresande herre, som tog honom med sig. Från denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
