Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Den lärda åsnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Säg, Cadichon», sade Jakob, »skall icke du kunna
lära dig att vara lika konstig som den där dumma
lärda åsnan?»
Då Jakob gjorde mig denna fråga, betraktade han
mig så oroligt, att jag började skria för att lugna
honom, under det jag inom mig skrattade åt hans
onödiga bekymmer.
»Hör, pappa», sade Jakob glad, »Cadichon säger
ja!»
Herrarna skrattade, kysste de snälla gossarna och
lofvade, att de skulle få föra mig till marknaden.
»Ah», sade jag för mig själf, »de tvifla på min
klokhet! Det är märkvärdigt, att barnen skola vara
förståndigare än föräldrarna!»
På marknadsdagen gjorde man mig riktigt fin,
ryktade och borstade mig, så att det blef obehagligt,
och satte på mig en ny sadel och ett nytt betsel.
Ludvig och Jakob bådo att få fara före de andra för
att icke komma för sent.
»Hvarför skall ni fara före och huru skall ni fara?»
frågade Henrik.
»Vi skola rida på Cadichon», sade Ludvig, »och
vi fara förut, emedan vi icke vilja fara så fort.»
»Skall ni två fara alldeles ensamma», sade Henrik.
»Nej, pappa och farbror komma med oss», sade
Jakob.
»Så tråkigt det skall blifva att gå så lång väg till
fots», sade Henrik.
»Åh», sade Ludvig, »vi skola icke få tråkigt med
pappa och farbror.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
