Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Den lärda åsnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom illa. Slutligen föll han omkull; jag passade
genast på tillfället och tryckte mössan ned på hans
hufvud ända till hakan. Jag sprang genast min väg,
men karlen, som blifvit yr af fallet, började hoppa
och snurra rundt omkring, hvarvid jag på ett löjligt
och klumpigt sätt härmade honom, under det jag
emellanåt skriade i örat på honom. Slutligen ställde
jag mig på bakbenen och hoppade liksom han än åt
sidan, än framåt.
Det är omöjligt alt beskrifva hopens skratt och
bifallsyttringar. Aldrig i världen har en åsna haft en
sådan framgång, en sådan triumf. Man berättade de
vidunderligaste historier om min klokhet och de
märkvärdiga handlingar, jag utfört. En gång, sades det,
hade jag släckt en eldsvåda på egen hand — jag hade
dragit pumpen, jag hade klättrat upp i tredje
våningen, öppnat dörren till min matmors sängkammare
och slutligen hoppat ut genom fönstret med henne
på min rygg, utan att någon af oss blifvit skadad.
En annan gång hade jag ensam dödat femtio röfvare
och befriat hundra femtio fångar, som röfvarna hållit
dolda i en källare. Jag hade på en kapplöpning
besegrat alla de bästa hästarna i trakten; en gång hade
jag på fem timmar sprungit tio mil utan att stanna
— med ett ord, det var ingen ända på de underverk,
man tillskref mig. Folket trängdes omkring mig; man
skrek, man knuffades; alla ville se och röra vid mig.
Polisen måste slutligen skingra folkmassan och bana
väg för mig.
Väl utkommen ur trängseln, såg jag mig omkring
efter milt herrskap, men de syntes ingenstädes till,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
