Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Grodan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Barnen motsade honom, men då han en stund därefter
behöfde sin näsduk och stack handen i fickan, kände
han grodan och började i förskräckelsen att ropa:
»Tag bort det! tag bort det! jag är så rädd! Hjälp!
hjälp!»
»Hvad är det åt dig, August?» sade Camilla, till
hälften skrattande, till hälften förskräckt.
»Ett djur! ett djur!» sade August, »tag bort det,
jag ber er!»
»Hvad är det för ett djur, du talar om?» sade
Petter. »Hvar är odjuret?»
»Uti min ficka! Jag kände det! jag rörde vid det!
Tag bort det! jag är så rädd! jag törs icke!»
»Du kan väl taga bort det själf, din kruka», sade
Henrik harmset.
»Se bara på», sade Elisabet, »nu är han rädd för
ett litet kräk, som han har i sin ficka, och vill, att
vi skola taga det, emedan han själf icke törs.»
Barnen, som förut blifvit litet skrämda, slutade
med att skratta åt de grimaser, August gjorde, då han
icke visste, huru han skulle blifva af med grodan.
Slutligen blef han alldeles vild af förskräckelse och
visste ingen annan utväg att befria sig från det odjur,
som han kände sprattla i fickan, än att taga utaf sig
rocken och kasta den på marken. Där stod han i
skjortärmarne, under det barnen gapskrattade och
kastade sig öfver hans rock. Henrik öppnade fickan,
och den fångna grodan, som fick se dagern genom
öppningen, hoppade genast ut, och de fingo alla se,
att det icke var något annat än en stackars liten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
