Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Grodan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrämd groda, som hoppade bort, det fortaste hon
kunde.
»Fienden är på flykten», sade Camilla skrattande.
»Akta dig, att hon icke springer efter dig», sade
Petter.
»Gå icke för nära henne», sade Henrik, »hon skulle
kunna äta upp dig.»
»Det finnes ingenting så farligt som en groda»,
sade Margreta.
»Om det bara hade varit ett lejon ändå», sade
Elisabet, »så skulle August minsann genast rusat på
det. Men en groda! Huru modig han är, så skulle
han icke kunnat försvara sig för hennes klor.»
»Nå än hennes tänder då», sade Ludvig, »glömmer
du dem?»
Jakob fångade grodan och sade: »Nu kan du
taga din rock, August, jag håller fienden fången.»
August stod skamfull och orörlig under barnens
skratt och skämt.
»Låt oss kläda på honom», utropade Petter, »han
har icke nog styrka kvar för att kunna taga på sig
rocken.»
»Akta bara, så att icke en fluga eller en mygga
kommer och sätter sig på rocken, det blefve en ny
fara.»
August ville springa sin väg, men alla barnen,
stora och små, sprungo efter honom, Petter med
rocken och alla de andra efter, och stängde vägen för
honom. Det blef en ganska munter jakt för alla utom
August, som röd af blygsel och vrede, sprang till
höger och vänster men öfver allt mötte någon af sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
