Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Omvändelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
köpt för att låta de små barnen rida på, som voro
rädda för mig, sedan jag varit nära att dränka August.
Det var blott de stora, som icke voro rädda för mig,
och då man gjorde en utfart med åsnor, var det blott
lille Jakob, som alltid ville ha mig i stället för att
förut alla velat rida på mig.
Jag föraktade den där kamraten, jag bet och slog
henne, om hon ville gå förbi mig, och det stackars
kräket hade slutligen blifvit tvunget att alltid gifva
mig företrädet och att i allt rätta sig efter min vilja.
På aftonen, då det var tid att gå in uti stallet,
befann jag mig nära porten nästan på samma gång
som min kamrat, och som vanligt ville hon låta mig
gå först; men som hon hade kommit några steg före
mig, stannade jag och gaf henne tecken, att hon skulle
gå först. Hon lydde mig darrande, helt förskräckt
af min ovanliga artighet samt öfvertygad, att jag låtit
henne gå förut för att göra henne ett spratt, till
exempel gifva henne en spark eller ett bett, då hon gick
förbi mig. Hon blef mycket förvånad öfver att komma
helskinnad i sin spilta och att se mig fredligt gå in
uti min egen.
Då jag såg hennes förvåning, sade jag till henne:
»Min vän, jag har hittills varit elak emot dig,
men det skall jag aldrig mera vara. Jag har föraktat,
sårat och misshandlat dig, men jag skall icke göra
så mera. Förlåt mig, och se uti mig för framtiden
en vän och kamrat.»
»Tack!» svarade den stackars åsnan helt glad,
»jag var mycket olycklig, nu skall jag känna mig
lycklig. Jag var ledsen, nu skall jag blifva glad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
