Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Omvändelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under det jag tänkte på min framtid, hörde jag
tunga steg närma sig muren, och en karlröst, som
talade i uppbragt ton:
»Hvad lönar det att gråta, din stackare? Tårarna
ge dig intet bröd. Hvad vill du, att jag skall göra,
då jag intet har att gifva dig? Tror du, att jag har
magen väl fylld, jag, som icke har sväljt en bit sedan
i går morse?»
»Åh, jag är sa trött, min far.»
»Nåväl, låt oss hvila en stund här i skuggan af
muren.»
De gingo omkring muren och satte sig i närheten
af grafven, där jag var. Med förvåning kände jag
igen den stackars Mirliflores husbonde med hans
hustru och gosse. De sågo alla tre magra och
medtagna ut.
Fadern betraktade mig. Han såg förvånad ut och
sade med någon tvekan:
»Om jag ser rätt, så är detta minsann den elaka
åsnan, som var skuld till att jag på marknaden
förlorade mera än femtio riksdaler. Din lymmel!»
fortsatte han, vänd till mig, »du är skuld till att min
Mirliflore blef ihjälslagen af folkhopen. Du hindrade
mig att förtjäna pengar, som jag skulle kunnat lefva
på en hel månad, det skall du minsann få betala!»
Han steg upp och närmade sig till mig, men jag
försökte icke att aflägsna mig, emedan jag nog kände
att jag hade förtjänat denne mans vrede. Han syntes
förvånad.
»Det är nog icke densamma», sade han, »hon rör
sig icke ur fläcken. En vacker åsna», tillade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
