Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Omvändelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gossen började att gråta, och jag blef ond. Om
gossen var dum, så var det icke hans eget fel.
»Denne man förtjänar icke mitt deltagande», sade
jag för mig själf. »Jag skall hjälpa honom vid
föreställningen i morgon, men sedan skall jag återvända
till mitt herrskap, som kanske skall taga emot mig
vänligt.»
Jag gick bort från fönstret och gick att äta några
friska tistlar på en dikeskant, hvarefter jag gick in
uti stallet på gästgifvaregården och ställde mig uti
en vrå, som ingen annan velat hafva. Där kunde
jag tänka i lugn, ty ingen kände mig, och ingen
brydde sig om mig. Mot aftonen kom Henriette
Hutfer in i stallet för att se efter om alla fått, hvad
de behöfde. Då hon fick se mig uti min fuktiga och
mörka vrå, utan strö och utan hö eller hafre, ropade
hon på stalldrängen och sade åt honom:
»Ferdinand, gif halm åt den där stackars åsnan,
så att hon slipper att ligga på den fuktiga marken,
och gif henne ett mått hafre och litet hö, samt se
efter om hon vill ha vatten.»
»Mamsell Henriette», sade Ferdinand, »ni ruinerar
er far, ni är alldeles för omsorgsfull om allting. Hvad
gör det er, om det där kräket ligger på marken eller
på godt strö? Halmen blir ändå fördärfvad.»
»Du tycker icke, att jag är för god, då jag tar
vård om dig, Ferdinand», sade Henriette, »jag vill,
att alla skola bli väl behandlade här, så väl djur
som människor.»
»Utan att räkna på att det finnes många människor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
