Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Omvändelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som man skulle kunna taga för djur, fast de gå på
två ben», sade Ferdinand.
»Det är därför», sade Henriette skrattande, »som
man säger om somliga: han är så dum, så han kan
äta hö.»
»Det blir dock icke åt er, mamsell», sade
Ferdinand, »som jag kommer att gifva hö att äta. Ni är
kvick och skälmaktig som en markatta.»
»Tackar för artigheten, Ferdinand», sade Henriette.
»Hvad är du då, om jag är en markatta?»
»Ah, mamsell», sade Ferdinand, »jag har icke sagt,
att ni är någon markatta. Och om jag har uttryckt
mig så illa, så kan jag gärna vara en åsna, en kaja
eller en gås.»
»Åh nej», svarade Henriette, »icke alldeles så
mycket på en gång men bara en pratmakare, som
talar, när han borde göra nytta. Gör nu i ordning
strö åt åsnan, och gif henne att äta och dricka.»
Hon gick ut, och Ferdinand gjorde, som han
blifvit tillsagd af sin unga matmoder. Då han lade
ströet till mig, gaf han mig några stötar med
hötjugan och kastade harmset en tapp hö och en handfull
hafre i krubban samt satte ett ämbar med vatten
bredvid mig. Jag var icke bunden, så att jag kunde
ha gått min väg, men jag tyckte bättre om att ännu
lida något och att följande dag gifva min andra och
sista föreställning för att fullborda min goda gärning.
Fram på dagen kom man verkligen för att hämta
mig. Min husbonde förde mig på en stor plats, som
var full af människor. Man hade trummat ut mig
på morgonen, det vill säga en trumslagare hade gått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
