Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Upprättelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Först sätta vi oss till bords», sade Camilla, »vi
kunna höra, medan vi äta. Jag är så hungrig, att
jag kan dö.»
De satte sig omkring den på gräset utbredda
bordduken. Camilla trakterade med sina pannkakor,
Elisabet med sina kotletter, som voro ganska goda,
men något för mycket stekta. Sedan kom allt det
öfriga af frukosten, och allt var godt, väl lagadt och
väl upplagdt. Under det man åt, berättade August
sitt äfventyr, som följer:
»Knappt hade ni gått er väg, förrän jag såg de båda
stora bandhundarna, som blifvit lockade af matlukten,
komma springande. Jag tog en käpp och tänkte, att
de skulle springa sin väg, då jag svängde den
framför dem; men då de sågo kotletterna, pannkakan,
smörgåsarna och allt det öfriga, så läto de alls icke
skrämma sig utan ville i stället rusa på mig. Jag
kastade käppen i hufvudet på den största hunden,
men han hoppade upp på ryggen på mig.»
»Huru kunde han komma på din rygg», sade
Henrik, »då måtte han sprungit rundt omkring dig först.»
»Nej», svarade August rodnande, »men sedan jag
kastat käppen, hade jag icke vidare något att försvara
mig med, och du kan väl begripa, att det icke tjänade
någonting till att jag lät äta upp mig af ett par
hungriga hundar.»
»Jag förstår», sade Henrik med gäckande ton,
»det var du, som hade vändt ryggen till och som tog
till flykten.»
»Jag sprang för att söka er», sade August, »men
de elaka djuren sprungo efter mig, då Cadichon kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
