Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Upprättelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till min hjälp och fattade den största hunden i
nackskinnet samt skakade honom, under det jag klättrade
upp i trädet. Den andra hunden hoppade efter mig
och fick tag i mina byxor, och skulle säkert slitit
sönder mig, om icke Cadichon ännu en gång räddat
mig från det elaka djuret. Först gaf hon ett duktigt
bett åt den första hunden och kastade honom högt
upp i luften, sedan tog hon tag i svansen på den
hunden, som höll mig fast, så att han genast släppte
sitt tag. Sedan hon släpat honom ett bra stycke,
vände hon sig hastigt om och gaf honom ett duktigt
slag på käken, som väl bör ha slagit ut några tänder
på honom. Bägge hundarna räddade sig tjutande,
och jag lagade mig just i ordning att stiga ned från
trädet, då ni kommo tillbaka.»
Man beundrade mycket mitt mod och min
sinnesnärvaro, och de kommo alla till mig och smekte och
berömde mig.
»Ni se väl», sade Jakob med triumferande uppsyn,
»att min vän Cadichon åter blifvit utmärkt rar. Jag
vet icke, om ni tycka om henne, men jag älskar henne
mera än någonsin! Är det icke sant, Cadichon, att
vi alltid skola vara goda vänner?»
Jag svarade, så godt jag kunde genom ett muntert
skriande, och barnen skrattade af full hals samt satte
sig åter ned att äta. Margreta serverade krämen.
»God kräm», sade Jakob.
»Jag vill ha mer däraf», sade Ludvig.
»Och jag med, och jag med», sade Henriette och
Johanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
